Mina dagar blandas av flumm, skratt och allvar.

Jag vaknade imorse och bara log. Jag vet inte varför, men jag log ändå. Jag vet att några av mina vänner har problem och alla är inte lika glada som jag, men jag är ändå glad över att jag har dem som vänner. För nu har jag chansen att hjälpa dem igenom det.

På radion har det precis pratats en hel del om misshandel, både på kvinnor, män och barn. Fysiskt och psykiskt. Klart att det berör, jag vet en hel del om psykisk misshandel och det var intressant att lyssna. Men det fick mig ändå inte att bryta ihop, eller bli mindre glad för dagen.

Kanske beror det på att min papi där nere har dragit på sig hörlurarna och går runt och sjunger med den allra vackraste stämman till Ulf Lundell?

Eller kanske är det för att Johannes my love kommer och myser senare idag?

Det kan också bero på att jag börjar 12.40 idag, har lite svenska sen drar jag vidare till kmti för bedömning av knäet, och sen slutligen till tingvlla trafikskola för att fixa paket, vad tror du?

Själv tror jag att det är en alldeles underbar mix av allt det här. Lite sjönsång, kärlek och allmän lycka.

Puss på det

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...