Sälen har varit helt skitsjukgrymtkul! Och ja, det finns ett sånt ord...

I alla fall, fest fest fest, helt galet bra folk och allmänt bäst. Fast helt utan lite kaos kan man ju inte klara sig. Elin badar numer i blåmärken, jag har en hand svullen som en ballong, Lizzie och Henke var rätt bråksjuka på varann, Jossie blev typ inrökt i en av partystugorna och Jocke blev helt klart mest knäck under hela resan när jag och Ankan vann vadet (y)

Nu är jag i Sunne och myser, trött och sliten som satan, JAG sov till ett! vilket jag inte gjort på typ hundra år.

Bättre inlägg kommer när jag får ork till det. Tills dess får ni höra om mitt fantastiskt braiga liv i lite mindre ljupa inlägg. Jääääää

Vi ses;)

:*

 

Jocke

3 mars 2009 10:27

Haha, ni vann kanske DET vad, men i längden vare jag som vann! Ni satt ju och smuttade på den alkohol ni hade i glasen/burkarna. Sen söp ni, och jag hade en roligare kväll ^^ Som jag ser det så fanns det inga förlorare denna kväll ;D

 

malle

3 mars 2009 11:07

haha duuu! Jag hade ju fasen shottat innan juuuuuuu, sen hade jag roligare än dig alla kvällar skadu se;) törris!

 

Jocke

3 mars 2009 20:41

Haha, kanske du hade, men har man en kompis som råkar ut för det ena och det andra måste man ställa upp! Förövrigt, det du kallar shots... Det vare inte många som såg något av! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...