Direktlänk till inlägg 17 september 2008
Den ultimata skrivardagen har kommit. Veckans höjdpunkt om jag får säga det själv. En hel dag med entusiastiskt skrivande. Det enda jag behöver är ett ämne.
Något att skriva om. En rolig uppgift. Ge mig något!
Men nej. Vi har det slappt nu. "Gör klart det ni inte har gjort eller inte gjort klart"
Om man är klar då? Vad gör jag då? Om jag inte kan ge mig ut på det sista jag har kvar, den utomhus-uppgiften som verkar lite smådryg innan man börjat?
Ja, då sätter man sig vid datorn. Öppnar bilddagboken. Nördar lite sådär lagom länge. Sen byter man över till bloggen. Föröker skriva. Bara skriva, utan att tänka. Det låter lätt, men blir inte alltid som man tänkt. Eftersom man inte tänkt?
Sen, när man skrivit en lagomt flummig blogg. Då är det dags att variera sig igen. Vi får se vart vi hamnar.
Let your destiny deside.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 |
||||||||
|