Har just blivit klar med första delen av reklam utdelningen. Eller ja, jag bestämde att det räckte för idag. Tajmat (inte thai-mat, utan TIME-at) blev det också då maten är klar vid fyra tiden. Mami grillar btw, det giller vi.

Som jag berättade i förra inlägget, så är detta min sista helg med reklamen. Redigt gôtt -ja. Fast jag tror ändå att jag på något konstigt sätt kommer att sakna det. Inte sådär mycket så att jag skulle vilja fortsätta, men ändå litegrann. Speciellt dagar som idag, då solen skiner och det är riktigt fint ute. Då är det inte helt fel att ta en cykeltur runt skåre (med reklam). Nu kan jag ju göra så att jag fortsätter cykla, bara utan reklamen. Men det blir inte samma sak. Sen blir det nog svårare för mig med motivationen också, att bara ta en cykeltur så som man gjorde när man var liten det går väl an. Men att vara ute timmar i sträck, det är för tôligt för mig.

Något annat som jag verkligen kommer sakna, det är människorna. Man kanske inte kan tro att man möter så mycket människor när man bara delar ut reklam i folks brevlådor, men det gör man. Jag möter folk när jag är på väg till en gata, på gatorna, på gårdarna. Glada människor som gärna tar emot den reklam jag har med mig. Några människor som jag definitivt kommer sakna det är de två småkillarna på Isopvägen. Varenda gång jag har varit där med reklam har de lekt på gatan. Varenda gång har de varit lika glada över reklamen, och varenda gång har de varit lika pratglada.

Idag när jag kom till deras gata sparkade de runt där på sina kick-boards (sparkcyklar) lika glada som alltid. Jag började dela ut reklam till husen innan deras och de fick snart syn på mig. "Hääääj! finns det någon post till oss?" frågar de glatt (utan minsta aning om skillnaden på post och reklam) "Ja, det är klart!" Svarar jag tillbaka lika glad jag. "jag kommer till er snart" säger jag och fortsätter dela ut till husen innan deras. När jag sedan närmar mig dem, tävlar de två pojkarna om vem som först kommer till brevlådan och får ta emot "posten". Den största av dem kommer först och tar emot den tjocka högen med reklam. Han bläddrar igenom den och utbrister snart "ÅH!, EN LEKSAKSKATALOOOG! jag ska kolla i den först!" blixtsnabbt kastar de båda ifrån sig cyklarna och försvinner i i huset.

En sån här upplevelse gör min dag. Vilka glädjespridare! Om bara alla människor vore lika glada över reklam som dessa killar. Eller nej förresten, då skulle alla vilja ha reklam - jämt. Och då skulle jag tycka väldigt synd om de stackarn som får mitt distrikt efter mig. Äsch, bullshit. Det skulle jag inte alls. Jag skulle njuta järnet av skadeglädjen!

I alla fall så gillar jag de här killarna. Och ja kommer sakna att dela ut "posten" till dem. Nu kommer någon annan få göra det istället. Och jag hoppas innerligen att denna människa uppskattar de två killarna, och de andra glada människorna lika mycket som jag gör.