Jag fullkomligt älskar Lars Winnerbäck.

Jag har haft en Winnerbäck-period väldigt länge nu. Jag tror det beror på att det snart är sommar. Vår och sommar, det är Winnerbäck tider.

När jag lyssnar på Winnerbäck tänker jag ofta på hur jag egentligen började lyssna på honom. Det var nämligen så att jag inte alls gillade hans musik när jag gick i sjuan, d.v.s för en sådär 3-4 år sedan. Fast jag vet inte riktigt när jag började lyssna på honom heller i och för sig. Någonting som jag kommer ihåg är det att jag hade en kompis som lyssnade väldigt mycket på Lasse. Samma person avskydde också kent. Jag tror att det var såhär, nej jag vet att det var såhär; eftersom att hon inte gillade kent (och jag avgudar dem) så kunde inte jag gilla Winnerbäck. Det gick inte, det funkade inte. Hon var emot kent, jag var emot Winnerbäck. Egentligen hade jag väl knappt lyssnat på honom, men det var fel för mig att ens försöka. Enbart för att det "skulle" vara på det viset.

Som tur var så började jag lyssna på honom ändå. Sen var jag bara fast. Några kompisar fick med mig på en konsert i Ransäter - som var helt fantastisk - sen var det ingen tvekan, Lasse är grym. Den kontakt han ger live, den känslan som bubblar i mig när jag hör hans musik. Det är svårt att beskriva, det är lycka!

Ännu lite lyckligare blir jag när jag tänker på att jag i sommar ska se honom igen. Tredje gången blir det nu. Och jag är sjukt glad för det. Det bubblar i hela mig och jag hoppar nästan ur stolen av lycka! Lasses musik är så träffande, så ren och känslosam. Varje låt ger mig en specifik känsla; glädje, sorg, uppgivenhet, lugn, extas. Alltid är det något, och alla är de olika.

Lars Winnerbäck är en underbar person, det kan jag lova. Se bara på leendet han har på scenen. Se energin, se utstrålningen. Se leendet. Jag tänker på konserten i ransäter -06. Jag ler. Jag ler så mycket jag bara kan, det bara blir så. Att tänka på Lasses leende får mig att le.

Jag vill inte sluta skriva, jag kan fortsätta i evighet. Jag har så mycket att säga om musiken. Så många tankar! Så mycket känslor. Men jag ska ändå avsluta här. Jag hoppas att ni som läser förstår, och jag hoppas att ni själva någon gång har upplevt de här känslorna från musiken. Om inte så hoppas jag verkligen att ni får göra det. Det är ovärdeligt.

Lasses musik är kärlek.

Lev väl gott folk

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...