Många gånger har jag trott att morgondagen kommer bli misslyckad, så var fallet igår. Kanske är det så för att jag den dagen känner mig sliten. Så tror jag att morgondagen blir så bara för det.. I alla fall så blev den inte helt misslyckad, ska jag vara ärlig blev den helt okej. Nej, den blev GÔRBRA!

Det var många faktorer inblandade i detta kan jag lova. Men de som bidrog mest var ändå mina kära vännor. Det började i morse på bussen, där Stina satt när jag kom in. hon hade redan från föregående dag lovat att liva upp min dag lite, och det lyckades hon bra med. När vi sedan hämtade upp Viola uppepå det stora berget (waaao) blev dagen bara bättre. Bussresan var upplyftande, jag var övertrött och Stina var på hugget. Kan det bli något anat än lyckat?

Själva skoldagen var det jag trodde skulle bli mest jobbigt idag, men icke. Dagen gick snabbt. Film på samhällen, Flugornas Herre såg vi. Jag hade inte sett den förut, jag gillade den. Sen jobbade vi t.o.m på matten samtidigt som vi hade roligt. Jag är stolt över oss. Svenskan var jag inte duktig på, fick knappt något gjort. Det får jag ta igen en annan dag. Sen extra svenska - skriva uppsats. Det var något som jag trodde skulle bli nedrans drygt, men det visade sig gå ganska bra, tror jag?

Efter skolan blev det 55an hem med Sandra. Trevligt värre, ses inte så värst ofta heller så det va kul! Väl hemma blev det att äta himmelska nudlar (mummmma!) och dra till stallet. Blev otroligt mycket babbel med Linda där, var längesen vi snackade så mycket! Toknajs i alla fall. Att rida var inte helt fel det heller. Urskönt väder och lite hästbyte, kanonkul!

Det var verkligen längesen jag hade en så bra dag. Och jag vill tacka alla som bidrog, Tack! Och ett särskillt tack till de närmasta, Ni är Guld - kom ihåg det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...