Jag gillar att skriva, jag gör verkligen det. Det märkte jag när jag skrev förra inlägget, d.v.s alldeles nyss. Jag började skriva helt utan skrivlust, bara för att fördriva tiden och sen fortsatte jag bara, och det kommer ord hela tiden. Det är facinerande (<- kolla vilka fina ord jag använder) att det rullar på på ett sådant sätt. Som en rulltrappa som går runt, runt, runt. Fast ändå inte, för på en rulltrappa är det samma steg som kommer om och om igen. Jag skriver nya saker varje gång. Nu tror jag minsann jag förvirrade mig själv litegrann. Så jag byter änme istället.

Efter skolan idag ska jag träna. Verkligen hurtigt av mig, jätteduktigt... Lägg märke till ironin i den meningen. Ska sanningen fram så har jag inte tränat på tre veckor, skäms på mig. Bortförklaringar har jag också, såklart. Jag var ju faktiskt sjuk i tre dagar första veckan jag inte tränade. Och då är det så svårt att komma igång igen, eller hur? Sen har det inte funnits tid, jag har faktiskt behövt tiden till att plugga till matte nationella. Ha! vilket skämt. I alla fall så har jag inte tränat på väldigt länge, så det ska bli skönt att äntligen komma iväg.

Nu ska jag dra mig mot matsalen för lite mat. Om det finns någonting ätbart vill säga. Snart tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...