Snöflingorna faller sakta ner mot marken. Små flingor som lägger sig i det vita täcket som täcker marken mer än väl. Natten är än en gång tyst och jag hör tystnaden tillsammans med radion och en stilla vind. Det gör min natt än en gång fridfull och lugn. Vaken med p3 och p4 håller mig sällskap i mörkret, och programledarens lugna röst gör mig hel. Det är min natt, det är jag och bara jag vaken i hela välden. Åtminstone känns det så. Lugnet sträcker sig långt bort och ändå är det så nära. Musiken fyller mig med känslor som inte går att förklara, toner från en gammal goding får mig att le, minnen och tankar från år som gått. Jag överanalyserar inte, jag tänker mig in i min egna värld, en värld där allt är bra. En värld där jag inte behöver tänka alls. Min värld. Jag drar en vals på min balkong, en vals med satan som inte alls är så dum. En vals som får mig att känna mig trygg i min ensamhet. Min egna natt får mig att känna en viss lycka. Med min natt mår jag bra. Med min natt är ingenting fel, ingenting förstört.

Det är jag och flingorna, i min natt.

I en vals med satan och din vän pessimisten.

Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör

Att aldrig någonsin ge upp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...