Det finns mycket att skriva om. Intressanta ämnen, olika vinklar, olika sidor.
Ändå kan jag inte komma mig för att skriva om något vettigt.

Jag jobbade idag. Det brukar alltid få mig att tänka på något; en intressant människa i telefonen, något underhållande uttalande. Idag kan jag inte minnas något av det. Det som jag hela tiden påminns om är istället sekunderna efter jag lämnat jobbet. Precis utanför dörren kan jag inte hålla mig längre, jag storler. Och inte kan jag sluta heller. Hela vägen hem med bussen ler jag mer eller mindre, varför vet jag inte riktigt.

Kanske beror det på det trevliga sällskapet på jobbet, kanske är det det faktum att jag jobbat klart för dagen. Kanske är det för att i samma stund som dörren stängs efter mig så vet jag att nu är det mindre än ett dygn kvar tills jag får se min pojk igen.

Kärlek är underbart

J <3

:*