Om någon kunde förklara för mig allt som händer skulle jag vara glad.

Om någon kunde förstå bättre och visa mig skulle det vara så mycket enklare.

Om någon kunde tala klarspråk skulle jag bli glad.

Men livet ska tydligen vara förjävla invecklat. Jag orkar inte tänka mer, det blir bara fel ändå. Dubbla signaler, eller dubbla viljor.

Snälla, våga vara rak

Vart är den bortglömda känslan av måsten, vart har tidiga mornar tagit vägen och vart är min käre vän sista minuten?

Inte har de försvunnit för gott inte, om bara några veckor är de faktiskt tillbaka igen. Men tro inte att de är välkomna för det.

Det är så mycket att hinna med tills dess, så mycket att tänka på, så mycket som ska hinnas med. Och nog ska jag klara det alltid. Måsten, det finns det inga för tillfället, men många ska och borde. De är dock inte lite högt prioriterade, för än är det sommarlov och än kan jag göra som jag vill.

Det känns bra, just nu