Dagen började med att jag istället för kjol drog på mig ett par mjukisbyxor.
Det är ingen bra sak. För med det menar jag att vädret inte var på min sida dagen till ära. Det första jag såg imorse (förutom mitt bombnedslag till rum) var enbart grått. Grått, grått och lite mer grått. Då blir man så glad över att våren är här. hmf, jag vill ha sommar.

Lite gladare blev jag i och för sig när jag kom hem från skolan och solen faktiskt tittade fram. Mycket trevligt besök från fröken sol ^^,

Jag passade även på att dra ut och fota lite när jag ändå hade tillfälle. Det blev mycket dretkort men även några få som jag vart riktigt nöjd med.

Det var riktigt skönt att traska runt på gatorna häromkring, och i skogen vi har. Speciellt när fåglarna kvittrade så mysigt, när jag går där i mina nya brillor, och när solen lyser mellan träden. Det är vår :)

Imorgon kommer bli en jobbig dag. Det känner jag i hela kroppen.
Vet finns visserligen endel anledningar till detta också:
1. Jag behövde sova vilket jag än inte gör, detta kommer resultera i en mycket grinig och sur malinda.

2. Dagen börjar med mediekunskp och dom nedrans tidningarna ;/ verkligen ingen höjdare.

3. Min röst finns knappt längre, mina stämband håller på att dö. Jag låter som en liten pôjk i målbrottet.

Hoppas er dag blir bättre än min.

Godnatt Sverige.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...