Det är inte mycket tid till att blogga nu. Dagen har spenderats genom att städa huset och fixa inför fredag. Mikaels rum får bli soprummet för tillfället, allt det som står ivägen - eller som jag inte vågar slänga för att det är någon annans - slängs in där. Det börjar bli fullt. Det ska hållas låst på fredag kan jag ju lova iaf. Annars blir det bombnedslag...

Jag är grymt peppad måste jag säga. För er som inte hänger med i min egna lilla värld så kan jag berätta att jag fyller år på fredag. Och jag fyller inte bara år, som vilket annat år som helst - Jag fyller ARTON. 18 år. eighteen. fattaru kompis?

Imorgon har jag alltså min sista dag som sjuttonåring. Min sista dag som minderårig..

Oj, vad hemskt. Betyder det att jag måste växa upp och bli vuxen nu? Jag tänkte på det för ett tag sen. Fick lite 18års kris tror jag minsann. Men  det ska nog gå bra det här. Jag trorjag väntar lite med att växa upp. En sak i taget, efter fredag kan jag t ex själv fylla i alla papper från skolan där det står MÅLSMAN. Det är status mina vänner.

Nej, nu ska jag sova. Och njuta av min sista dag som omyndig innan the big day

:*

 

malin

6 maj 2009 23:18

man måste inte växa upp för att man fyller arton. Det tänker iallfall inte jag göra på ett bra tag, hihi! Men ha världens bästa dag som sjuttonåring, och tagga inför fredag, det gör jag :D

http://malinsjoberg.bloggagratis.se

 

Icecavelord

7 maj 2009 12:38

i mina ögon kommer du alltid va en liten bäbis^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...