Varför låter jag mig påverkas så hårt? Varför låter jag det bli så viktigt, ta en så stor plats?

Jag är rätt bra på att förstora upp vissa saker. Jag tänker för mycket, det har jag redan konstaterat. Jag lägger för stor vikt på småsaker, vilket är helt onödigt egentligen. Jag låter en människa påverka mitt humör, mina tankar, min hela dag. Det är så dumt. Samtidigt vill jag inte sluta med det, på ett sätt vill jag tro att det ska bli så som jag vill. Att en människa kan förändras. Jag vet att det inte går, jag vet att det är fel av mig att ens tänka tanken. Men små saker, som hur man beter sig mot andra, borde man inte redan veta det? Och om man nu inte gör det, kan man verkligen räkna det till att förändra någon, om man bara lär denne någonting? Är inte det bara en tjänst mot den personen?

Många frågor men få svar. Hjälp mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...