Mina drömmar blir bara jobbigare och jobbigare. Mardrömmar som känns så verkliga att jag nästan kan ta på känslan.

Saker jag inte vill se, inte vill tro på händer mitt framför mig. Och självklart vet jag att det bara är en dröm, nu när jag vaknat. Men just då är det så verkligt. Och även fast jag vet det så är det jobbigt, så tänker jag på det mer och mer.

Jag vill bara kunna känna mig säker, slippa oron och alla dumma tankar som jag inte vill tänka. Men hur ska jag komma undan? jag har inte kontrollen, jag bara flyter med, går efter någon annans regler. Jag vågar inget annat, jag är rädd att jag förstör. Därför låter jag det vara som det är. Jag är feg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...