Direktlänk till inlägg 17 maj 2009
Jag kan säga såhär; jag har en vän med en pojkvän. Jag träffade min vän för, låt säga inte allt för längesen. Vännen berättade om vad som hände i hennes liv och efter vad hon sa kan jag säga att killar är inte alltid helt enkla att förstå.
Hon berättade att hennes kille har en fritidssyssla som hon självklart accepterar, men det kan bli lite over the top ibland. Som en gång nyligen då hon kände att nu gick det för långt. Pojkens hobby tar för mycket av hans tid. Till viss del är hon glad för pojkens skull, hon berättar att hon är stolt över hur duktig han blivit på så kort tid. Men det känns ändå inte bra, hon är lite orolig, han blir som isolerad.
Dessutom går hobbyn ibland före henne själv. Hon säger att det gör ont, hon blir sårad och ledsen. Ensam.
Pojken tänker efter han agerat, och det blir inte bra. Skulle jag ge pojken ett råd skulle det nog vara något i stil med att han borde dra ner på hobbyn, tänk på kärleken och visa att hon är viktigare. Gör någonting drastiskt, överraska henne, gör henne glad igen. Tänk före du agerar och fundera över vad du vill prioritera
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|