Musiken är en del av mig. Jag har sagt det många gånger nu, men det tål att upprepas.

När musiken strömmar ur mina högtalare är jag lycklig. När jag trycker på play är det något som vaknar till liv inom mig. Det är inte mycket som slår den känslan.

Men en sak, en sak finns det. Tänk dig en stor mängd människor. Alla lika förväntansfulla. De här människorna har samlats i ett stort blått tält, ett tält som rymmer flera tusen människor. Stora röda siffror syns på tältväggen framför dig. De räknar ner. Tillsammans, siffror och människor. Snart börjar det röra på sig. Du känner en stor förväntan. Snart, mycket snart kommer något som du väntat en lång, lång tid på. Kanske hela ditt liv.

Vart du än vänder dig finns det människor. En del känner du igen, men de allra flesta är nya. Alla står de vända åt samma håll. Du följer strömmen. Det du ser gör dig pirrig. Du vet vad som komma skall. Ett svart skynke döljer ännu den stora upphöjnaden som du så väl vet finns där. Män i den lite större skalan kånkar runt på det sista. Finjusteringar görs.

När siffrorna på väggen närmar sig en minut börjar hysterin. Folk trängs, du buttas fram och tillbaka mellan alla okända människor (eftersom du p.g.a trängseln flera minuter tidigare skiljts från dina konsert-kamrater). Du känner hur du fylls av energi. Det känns som om du skulle springa flera varv runt jorden. Men det gör du inte, för du är precis där du vill vara vid precis rätt tidpunkt. Du hör pulsen slå. Du känner den i hela kroppen. Du tänker; kan tiden verkligen gå såhär sakta?

Tolv. De digitala siffrorna närmar sig noll. Vad ska hända, hur ska det hända och framförallt; blir det så bra som vi alla hoppas? Ingen säger något högt men alla vet vilka frågor som tynger folkmassan. När de röda tecknen på väggen visar tio börjar den gemensamma nedräkningen. Så mäktigt. 10.000 människor tillsammans. Tre, två, ett.

Det svarta skynket försvinner ner mot marken likt en våg av kärlek.

Du kan inte röra dig. Det du ser känns inte verkligt. I nästa sekund vaknar du till. Det är sant. Du är vid liv. Du är mer levande än någonsin. Nervositeten dör ut och du ser nu helt klart vad som uppenbarat sig framför dig. Du ler. Skrattar, sjunger, skriker och lever ut till fullo.

En nästintill obeskrivlig känsla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...