Jag behövde börja om, börja på nytt.

Idag har det inte hänt mycket, ledig dag det har varit skönt. Helgen har också den varit lugn, på sitt sätt. Inget partay utan mer mys med vännerna. Det var välbehövligt, det var längesen vi sågs så mycket allihop. Det var en mycket bra helg.

Sommarlovet är nära nu, men jag känner ingenting. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna heller, men jag vet att jag kände en himla massa förra året. Fast förra året var speciellt. Förra året var sista året på Ilanda. Sista året med 9b - bästa klassen någonsin. Sista året med bästaste Fahlén, sista året med, ja en hel massa saker. Nu vet jag att det fortsätter till hösten, samma skola, samma klass.

Jag fick plötsligt en stark längtan inom mig. En ilanda känsla, en saknad. Jag vill tillbaka. Det är inte fösta gången jag känner såhär, det är nästan en regelbunden längtan. Ilanda... Klassen, lärarna, känslan. Ilanda-tiden har varit den bästa i mitt liv. Det var tiden jag förändrades som mest, jag växte, jag vågade mer. Jag hittade mig själv. Nu efteråt vet jag mer om mig själv, jag har en aning om vem jag är.

Nu går jag inte på Ilanda längre, nu har jag gått vidare. Vill jag gå vidare? En del av mig vill nog bara stanna där resten av livet, en annan del förstår att jag har mycket kvar att uppleva, det finns bra grejer på andra ställen också. Ärligt talat är jag lite orolig, rädd. Jag är rädd att jag ska glömma bort den jag blivit, den jag är. Jag kanske tröttnar, glider tillbaka till den jag var innan ilanda. jag kanske gömmer mig själv i något dammit hörn, eller under sängen för att sen sakta glömma... Jag är rädd att det här ska hända nu när jag inte har samma personer runt om mig, nu när jag lämnat trygga Ilanda för världen utanför.

Och även om jag inte glömmer helt så kanske jag tappar lite år för år. Jag kanske sakta tynar bort och tillslut blir jag den där lilla, blyga, tysta tjejen som inte vågar stå upp för sig själv. Jag vill inte hamna där...

Nej jag ska inte hamna där. Jag får helt enkelt bestämma mig för det. Istället ska jag bli ännu mer självständig, ännu starkare i mig själv och jag ska våga ännu mer. För vem bryr sig om jag gör bort mig, gör inte jag det borde väl ingen annan göra det heller? Äsch, att göra bort sig är bara kul. I alla fall dagen efter, eller året efter... Någongång glömmer folk, och gör de inte det så kan man förhoppningsvis skratta åt det tillslut.

Jag citerar de sju dvärgarna; "Vad gör det om hundra år, när allting kommer kring?"

Jag klarar mig utan ilanda, jag klarar mig på egna ben. Det var väl ändå det jag lärde mig av ilanda-tiden.

Jag kommer aldrig glömma den bästa tiden (hittills) i mitt liv, men jag måste gå vidare, se framåt och uppleva mer av dessa underbara tider.

Jag börjar med att se sommaren. Sommaren nollåtta, och hoppas att det blir en hejdundrande sommar. Bättre än de tidigare vågar jag inte hoppas på, men bra det ska den bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...