En blogg i vimlet

Senaste inläggen

Av musikego - 10 september 2011 20:21

jävla fucking skitvärld.

Av musikego - 10 september 2011 19:54

En stannfågel ger sig av...


Idag har varit en såndär tänkar-dag som kommer lite då och då, ordentlig känna-efter-och-sakna-dag.


Jag har gått in på varenda artikel, forum och reportage jag har kunnat hitta. Läst blogginlägg och kollat på bilder. Lyssnat på Winnerbäck och tänk på minnen, gamla minnen, nyare minnen, vardagliga minnen, fina minnen. Allt som har något med Dig att göra. Allt som har något med Er att göra. Allt som känns, allt som saknas, allt som älskas.


Jag saknar dig, älskar dig, varje sekund av varje dag. Vissa stunder blir det mer påtagligt än vanligt, allt rivs upp och det känns som att vi är där igen. Tillbaka på den värsta dagen i mitt liv. 


Jag får svårare att andas, tårarna forsar ner för mina kinder. Det går inte att stoppa, när det väl har börjat så går det inte att stoppa. Minuter blir till timmar och jag vet inte hur länge jag har läst, lyssnat och gråtit. Över alla minnen, bilder, låtar och allt som är kopplat till Dig. Över saknaden, tomheten.


Jag vet inte om det någonsin kommer att bli enklare, jag tvivlar starkt på det. För jag kommer alltid att älska dig, sakna dig. Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden, få tillbaka dig. Jag önskar att det aldrig hade hänt. Jag önskar fortfarande att det bara är ett sjukt jävla skämt.


För jag vill verkligen ha dig här. Jag vill skratta med dig, krama om dig, se ditt vackra leende som alltid får mig så himla glad. Jag vill ha fler minnen, nya minnen. Jag vill HA DIG HÄR.


Älskade, finaste Ängeln. 


I'm forever keeping my angel close ♥

Av musikego - 17 augusti 2011 05:45

Sex månader. åttioen dagar. Många tusen minuter och oändlig saknad.


Ett halvår har gått sen du försvann, sex hela månader har du varit borta. Fortfarande förstår jag ingenting, jag kan inte förstå hur världen kan vara så grym och orättvis. Hur någon så fin och underbar människa som dig kan tas ifrån oss.


Jag minns ögonblicket när jag fick reda på vad som hänt, jag minns det som om det vore igår. Jag vägrade tro på det, jag försökte förtränga det så att det inte hade hänt. Jag var i chock och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag oroade mig för fel saker. Jag satt och stirrade ut i ingenstans och upprepade för mig själv "nej, nej, nej, nej. nej, det får inte vara sant..." om och om igen. 


Ingenting är som förut. Saknaden äter upp en inifrån. Det ligger som en klump i magen och lite titt som tätt trycker det på mer än vanligt. Saknaden ger inte med sig, och den kommer bara bli värre med åren det känner jag. Det gör ont inuti.


Viola, du skulle ha blivit 20. Du och Gabriel skulle ha 5 år tillsammans. Gabriel fyllde 20. Jag vet att du inte skulle missat det för allt i världen. Och du hade älskat det, det var så himla bra. Den enda som fattades var Du. Från och med nu kommer vi få göra allting utan dig, och det är inte rätt. Jag vill bara skrika rakt ut, jag vill ha tillbaka dig, jag saknar dig. 


Det går inte att på långa vägar beskriva hur saknad du är, hur älskad du är och hur ont det gör. Det finns inte ord för det, bara känslor. Kom hem Viola..


Du är inte här som du var förut, men du är ändå med oss, det vet jag. Men jag vill kunna krama om dig, jag vill kunna se dig, jag vill ha dig här på riktigt igen.


♥ 31/5 1991 - 17/2 2011 ♥

Saknaden är för stor.

Jag älskar dig Viola 

Av musikego - 31 maj 2011 12:14

31 Maj 2011. 310511. 31/5-11. 110531.


Violas födelsedag.


Idag skulle du ha fyllt 20, vi skulle ha firat dig med tårta, många fina presenter och mycket skratt. Men det kan vi inte göra idag, för du är inte här.


Din födelsedag Viola. 


Det känns så himla konstigt. Att efter mer än tre månader fortfarande inte förstå, och veta att det kommer ta mycket längre tid än så. 


Grattis på 20årsdagen min vän. 

Av musikego - 22 maj 2011 02:18

Jag kommer hem från en riktigt bra kväll med fina vänner. Sätter mig vid datorn och klickar mig runt på olika sidor, bilder. På något sätt hamnar jag alltid på samma ställe, hos dig. Hos dig, du som inte finns här längre. Och varje gång jag kommer fram dit känns det lika overkligt. Det är liksom inte sant, fortfarande inte sant. 


Ibland kommer det som en blixt från klar himmel, det hugger till och gör ont utan att jag riktigt vet varför. För du är ju här, du ska ingenstans, du ska alltid vara här med oss. På din sida finns massvis med kommentarer, inlägg från människor du känner, som kände dig. Det borde inte finnas där, inläggen, orden. Det är så obegripligt.


Och det är alltid efter sådana här kvällar som det känns som mest, när jag vet att du hade kunnat vara med, jag hör ditt skratt i mitt huvud och det känns så verkligt. Jag minns det så väl även fast det var en evighet sen jag sist hörde det. Så känns det i alla fall, samtidigt som det känns som vi sågs igår. 


Jag vill inte ha det såhär. Jag vill ha min vän tillbaka, jag saknar dig så himla mycket. Ingenting är rättvist i den här världen, ingenting.


Av musikego - 10 maj 2011 23:54

Jag älskar det här. Livet. Ljummen sommarnatt, musiken och en halvdisig måne. Känslan från tidigare sommrar kommer tillbaka, känslan av frihet, värme och lycka.


Snart är det dags, snart börjar det på riktigt, sommaren. Festivaler, långa sköna soldagar och kanske lite ledighet. Åh, jag vill vara där nu.


Umgås lite med Håkan inatt också. Inte dumt alls faktiskt!


LOVE

Av musikego - 10 maj 2011 01:50

Jag vill säga något. Jag vill prata om det, men jag får inte, kan inte. Jag vill så mycket, eller vill jag det? allt är ett virrvarr av tankar, kanske känslor? jag har inte koll på vad som är vad, vilja, längtan. 


---


Jag skriver inte ofta längre, inte ofta alls. Jag har ett litet block vid sidan av min säng som jag skriver i. Fast nuförtiden skriver jag inte så mycket för mig själv som jag skriver för andra, någon annan. För dig.


---


När jag väl släpper fram det blir det för mycket, jag kan inte välja hur mycket som ska kännas. Inte på någon nivå, inte gällande något. Jag vet inte vad det är, jag vet inte hur man gör, jag vet bara att jag vill.


Ett virrvarr av känslor & jag är mitt i det. 

Hjälp.

Av musikego - 22 april 2011 12:28


"Jag har sett kompisar försvinna, och dö, en del faktiskt.

Folk som jag trodde skulle finnas runt om en jämt,

precis när vi bara hade startat resan" 

-Håkan Hellström


Det satte sig, gjutet i hjärtat. Rakt in.

För att det är så sant. Det är så precis, exakt.


Och det gör ont.

Presentation

Omröstning

Är du lycklig nu?
 Ja
 Nej

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Statistik


Skapa flashcards