På lördag ska jag tydligen till göteborg igen, inga fel det. Och bättre blir det, way out west med håkan hellström och Lykke Li, men mest Håkan.

Det har varit mycket den här sommaren, mycket planerat och lite tid för annat. Men det gör inget, jag gillar att ha schemat fullt, när det gäller bra saker. Festivaler, resor, konserter, allt möjligt bra.

Och på lördag alltså håkan. En vecka efter det bli det Lars Winnerbäck, och exakt en vecka innan håkan var det kent. Vilka underbara lördagar, helt i min stil.

:*

För bara en halvtimme sen hade jag hur mycket energi som helst. Jag var glad, pigg och kände mig lycklig.

Nu, 30 minuter senare är det inte lika kul längre. Jag har tappat energin och den positiva inställningen bara försvann. Jag vet inte ens varför, det bara hände.

Dessutom vet jag inte om jag hade så rätt som jag trodde när jag skrev inlägget om att jag har växt. En aning kanske, men ibland känns det som om jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag försöker att inte sätta mig i den situationen igen, men ibland kan jag inte styra mina tankar, jag kan inte hjälpa det.

Dags att ta tag i livet och börja göra som jag vill. Mitt liv, min vilja.

"Alla djur, utom människan,

vet mycket väl

att livets huvudsakliga mening

är att njuta av det."

Vissa saker man ser eller är med om är otroligt vackra. Fina ögonblick där man bara vill stanna och andas en stund, bara må så bra det går.

När men sedan lämnar ett sådant här ögonblick bakom sig kan man välja två vägar; antingen kan man lägga energin på att vara bitter för att det är över, eller så kan man tänka tillbaka och vara lycklig för minnet som alltid finns kvar.

Jag väljer helst det andra alternativet, även om det inte alltid är det enklaste. När det gäller kent, vilket var min första tanke, så är det rätt enkelt att vara lycklig för det man fått uppleva, tacksamheten över att de finns där, att de gör allt för oss, att de får mig att må bra. Det funkar utan problem.

En annan sak är det när det gäller människor, vänner eller någon som bara betyder en del. Det går bra så länge man är på samma våglängd, så länge man går åt olika håll och vet att man gör det, man är beredd. Men när en av två går åt ett annat håll blir det genast svårt. man är oförberedd och vet inte vad som händer. Jag ser det framför mig men vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra för att ta mig igenom det. Jag vet inte hur man gör.

Jag vill veta hur du tänker för jag förstår inte, jag vill veta varför du gör som du gör, men jag kan inte se vart du vill.

Bitter var nog inte rätt ord för det. Jag vet inte vilket ord jag ska välja för jag vet inte vart jag står. Oförstående är bättre.

Men jag vet fortfarande inte hur jag tar mig från oförstående till att vara lycklig över det som varit. Jag vet inte hur jag ska lära mig förstå.

Jag vet inte.

Just precis nu mår jag som bäst.

Har haft en riktigt bra dag.

Träffat några av mina bästa.

Gjort precis vad jag känt för.

Underbart

Dessutom har jag en helt fantastisk helg att se fram emot.

Göteborg, kent, liseberg med finfina b-rudar.

Jag gillar livet ♥



Plötsligt är klockan mittinatten. Bara sådär försvinner tiden fortare än jag kan blinka. Vad händer med världen när jag vänder ryggen till, när jag inte hänger med, när mina tankar är på annat håll. Ibland bara försvinner man in i en annan värld, jag gör det. I skrivandet, i bilder, eller bara i ett bra tvprogram. Tiden går utan att jag märker det. Jag märker inte att jag blir trött, jag märker inte om jag är hungrig. Jag bara är, utan behov, utan någonting.

Det är skönt att försvinna ibland, att sluta tänka, sluta bry sig om problem man har eller problem man kommer få. Min egna värld, min bubbla. Där jag slipper tänka. Som nu, en text där jag knappt vet vad det står. Fast jag precis skrivit den. Konstigt men sant.

För några månader sen skulle jag ha reagerat stort. Jag skulle ha trott att det förändrade allt, att det skulle bli stort.

Nu vet jag bättre, jag vet att jag inte ska lägga så stor vikt på något så litet. Jag har växt, jag är äldre, jag är smartare. Jag sätter mig inte i den situationen, den situationen där jag är sårbar, ensam och rädd att hela tiden göra något som förstör allt. Nu vet jag att det inte är jag som förstör, jag ser allt så mycket klarare nu.

Nu tänker jag efter före, jag känner om det är rätt. Om det verkligen stämmer. Gör det inte det är det inte värt att lägga tid på. Om det stämmer kan det bli bra, men det vet jag inte än. Det går sakta framåt. Sakta.

Jag tänker mer nu, jag vet bättre. Jag skyddar mig från dig. Från att bli sårad.

Jag tänker inte hamna där igen.

När inget är sig likt

fast allt är likadant

när inget är sig likt

var är min tystnad värd?

Kent har släppt ett nytt album - en plats i solen. Underbara, ofelbara kent har gjort det igen, och det går rätt in i hjärtat. Några speciella guldlimpar är t.ex; Gamla ullevi, Ärlighet Respekt Kärlek och Passagerare. Som vanligt så finns det inte ord för hur bra det är. Bäst

Och om en vecka är det konsert igen, äntligen! längtan börjar på riktigt nu, jag har inte riktigt haft tid att längta innan, med student och allt. Men nu med nya skivan, nu börjar det. Om en vecka och en timme ska jag se världens bästa band. Och en hel del andra underbara, på Peace&Love i borlänge. Det kommer bli så sjukt bra det bara vet jag.

Allt är så bra nu, p&l om bara fyra dagar, kent om en vecka, eclipsepremiär även det nästa vecka, åååhååå livet leker!

KÄRLEK ♥

Jag trodde inte jag skulle bli påverkad alls av bröllopet, jag var säker på att det inte var någonting för mig, att det skulle vara helt ointressant. Därför blev jag något överraskad när jag ändå bestämde mig för att se spektaklet och ännu mer när jag kände tårarna rinna nerför kinderna. Det var så vackert! det var så fängslande. Jag är glad att jag bestämde mig för att se det, historiskt, magiskt och underbart vackert, ingenting man glömmer i första taget.

Jag blir till och med glad när de pratar om hur allt är specialgjort för dagen, klart de ska ha det bästa! tidigare var mina tankar mer på kostnader och hur mycket annat man hade kunnat gjort med pengarna. Men nu, vem bryr sig? Det är ju kungligt bröllop för tusan!

Åh, så vackert :')