Ena sekunden funkar ingenting, jag kan inte stanna. Nästa sekund är det bättre igen, jag ler och kan vi kan ha ett någolunda normalt samtal.

Det kan inte fortsätta såhär. Jag försöker att inte se när det går sämre, jag försöker glömma det jobbiga och behålla det som är bra. Men det går inte, det har pågått för länge, jag är för trött.

Mitt leende känns inte längre äkta, mitt skratt har förändrats. Vem är jag? Vem håller jag på att bli? Mitt i alltihop tappar jag bort mig själv. Det får inte hända. Jag vill varken förlora mig själv eller de i min närhet. Men som det är nu kan det inte fortsätta.

Varför tror jag på er? Allt för många gånger har jag lurat mig själv. Jag inbillar mig själv att nu, Nu blir det bättre. Nu säger de att de ska försöka på riktigt, det ska förändras. Men händer det någonsin någonting? nej. Inte en endaste gång har den drastiska förändringen som vi alla väntat på inträffat. Inte en gång.

Jag vill inte låta mig luras mer. Jag ska inte låta mig luras mer. Nu är det bara en sak som gäller - förändring.

Jag tänker gå den enkla vägen för jag orkar inte kämpa mer. Jag låter er lösa det själva, hur ni gör det det lägger jag mig inte i. Bara ni inte låter oss lida mer.

Jag kan inte bo kvar här. Det går inte. Jag trivs inte.

Jag behöver förändring.