Direktlänk till inlägg 26 mars 2011
Igår var jag på begravning. Begravningen för en av mina bästa vänner. Det var det allra sorgligaste jag varit med om, det jobbigaste, men också det finaste någonsin.
Så overkligt att du finns där, mitt bland oss men inte kan yttra ett ord, att du inte kan sprida ditt leende, ditt skratt.
Så oförståeligt att du inte finns här som du brukar, att allt det där var för dig, för er. Aldrig kunde jag tro att jag skulle vara där, i den kyrkan, i någon kyrka, för den sakens skull. För Din begravning.
Jag vet att om du skulle sett det, om du såg det, så vet jag att du gillade det. Det var verkligen ni. Det var så fint, det var så talande. Musiken, blommorna, orden. Människorna. Så älskade.
Som det sagts tidigare; ni var så unga, och inte speciellt stora, men tomrummet efter er är enormt.
kärlek i massor.
Vila I Frid Älskade Ni
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|