Jag vill att du ska komma hem så jag får krama på dig, jag vill höra din röst igen, se ditt fina leende och dina glimmrande ögon. Du hör hemma här med oss, du saknas oss.

Du kanske ser oss, du kanske finns där ute någonstans. Men det gör ont att jag inte vet vart, att jag inte vet varför. Att jag inte kan ta på dig, prata med dig, ha dig här.

Ni fattas oss, Viola.
Det ska inte vara såhär, det är inte rätt.

Älskade vän vad det är tomt. Ni har lämnad ett så stort tomrum att jag inte längre ser klart. Det gör så ont att tänka på att jag inte kan prata med dig, skratta med dig eller gråta med dig längre. Det kommer inte bli några nya minnen med Er, det kommer inte bli några nya äventyr. Sagan slutar här.

Men det är inte hejdå, det är inte förväl, det är Vi ses.

ag vet att det inte är sista gången. Ni finns, någonstans. Även om vi inte vet vart så finns ni, och även om det tar ett tag så vet jag att vi kommer ses.

Och minnena jag har kommer jag alltid minnas med kärlek och glädje, minnena försvinner aldrig.

Solstrålen Viola, vad du är underbar, saknad och älskad.

Ta hand om varandra, vart ni än är

Vi ses, älskade vän ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...