Det är mycket jag vill nu. Det är mycket tid och pengar som ska slungas ut. Men det är värt det, det är musiken. Troligen det jag lagt ner mest pengar på genom åren. Musiken är och kommer alltid vara värd det.

Jag vill på P3 Guld i göteborg där Håkan spelar. Jag vill se Håkan, inte bara i Karlstad utan också på turnéavslutningen i Göteborg. Jag vill på nästa års peace&love; KingsofLeon, Daniel Adams-Ray, Oskar Linnros, The Sounds! Jag vill att kent ska ge sig ut på en grym turné, och jag vill på minst 5 av spelningarna. Minst. Sen får gärna Winnerbäck ge sig ut också, för det är kärlek i massor.

Jag vill och behöver riktiga spelningar. Med de bästa banden & artisterna. Det är ett begär, ett beroende. Och sen för att jag är rädd.

Jag är rädd för att jag inte vet hur länge det håller, jag vet inte hur lång tid jag har kvar med mina absoluta favoriter. Kent släppte sin första skiva -95. Nu är det 2010. Femton år har gått och jag är rädd för att jag inte vet hur länge de kommer hålla på. Jag hoppas på all evighet.

Håkan firade tio år som artist i år. Det är tio år av kärlek. Men Håkan har familj, och barn. Jag blir ledsen när jag tänker på det men man vet aldrig hur länge han blir kvar..

Med Winnerbäck känns det verkligen som att det kommer hålla i evighet. Även fast jag vet att det inte kommer vara så. Men Lasse är tidlös, han har alltid varit Lasse och kommer alltid vara, han förändras inte, inte för mig. Ändå vet jag att det en dag kommer ta slut.

Allt detta pga ett band som jag följt sedan jag var liten, och som nu på riktigt avslutar sin era som band; The Ark.

Det började med en spelning i mariebergsskogen för mig, sen var jag fast. Och nu - x antal år senare försvinner de ut åt olika håll. The Ark lägger ner. Jag förstår varför, och jag har ingen bättre lösning själv, men jag vill ändå inte. Jag vill verkligen inte att sånt här ska hända. jag vill stanna tiden PRECIS HÄR. Så. Stop. Så kan vi fortsätta som vanligt med spelningar, turnéer och nya skivor. För jag är inte redo att släppa det här än. All bra musik på en gång, för jag vet att det inte är länge kvar tills fler av mina favoriter går skilda vägar. Och det gör ont i hjärtat att tänka på det. Men tiden går, även fast jag bara vill kunna stanna här.

Hur lång tid har jag kvar med spelningar, nya skivor och underbara minnen? Jag vill inte tänka på det, men jag vet.

Håkan själv säger det; "ingenting varar för evigt"