Stodeneligan har spridit ut sig över världen. England, Norge, Australien och så lilla Karlstad. Ibland får jag verkligen såna infall när jag saknar allihop något djävulskt, och idag och precis nu är en sådan stund. Jag skämms för att jag inte pratat mer med allihop, för att jag inte berättar hur jag saknar varenda en på alla olika sätt, och saknar hur vi verkligen är bäst tillsammans, alla på en gång. Jag önskar jag kunde samla ihop alla på studs, och få slut på den längtan som jag har tills ALLA kommer hem.

Det dröjer inte länge för ens största delen av oss är hemma, och jag är verkligen glad för det. I några veckor är det som förut. Dock kommer vi inte vara hela gänget. Men den lille austaliensaren/nya zeeländaren får vara med på skype, det måste fixas..

Julmys, bakning, och glögg, en helkväll med de bästa flickorna i världen, det ser jag mest fram emot nu.

Love

 

Malin

9 december 2010 22:35

kärlek!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...