Stodeneligan har spridit ut sig över världen. England, Norge, Australien och så lilla Karlstad. Ibland får jag verkligen såna infall när jag saknar allihop något djävulskt, och idag och precis nu är en sådan stund. Jag skämms för att jag inte pratat mer med allihop, för att jag inte berättar hur jag saknar varenda en på alla olika sätt, och saknar hur vi verkligen är bäst tillsammans, alla på en gång. Jag önskar jag kunde samla ihop alla på studs, och få slut på den längtan som jag har tills ALLA kommer hem.

Det dröjer inte länge för ens största delen av oss är hemma, och jag är verkligen glad för det. I några veckor är det som förut. Dock kommer vi inte vara hela gänget. Men den lille austaliensaren/nya zeeländaren får vara med på skype, det måste fixas..

Julmys, bakning, och glögg, en helkväll med de bästa flickorna i världen, det ser jag mest fram emot nu.

Love