Det går utför i bloggvärlden idag. Till en början kan jag berätta att jag läser bloggar, galet mycket mer än jag skriver. Jag följer runt 80 bloggar och läser hundratals inlägg om dagen. Varför? jag vet inte riktigt, jag har fastnat i det och tycker det är underhållande. Kan jämföras med en dålig dokusåpa, man vet inte varför man fortsätter följa den, man bara gör det. Man måste veta vad som händer sen.

Idag är ingen bra dag för bloggare. Eller igår var ingen bra dag. Ingen bra natt nu, och dagarna som kommer blir nog inte heller så bra.

Det jag skriver om nu kommer låta sjukt töntigt för de som inte följer sveriges storbloggare. Det kommer låta töntigt för att det handlar om människor jag inte alls känner men som jag ändå på ett sätt fått följa genom deras bloggar.

Anyhow, efter tre år tillsammans har blondinbella & hennes nils gått skilda vägar. Jag kände det på mig, Hon har bloggat mindre än tidigare och nämnt att det är lite knakit i privatlivet, vilket vanligtvis betyder Nils. Även fast hon på något sätt ändå förberett genom tidigare inlägg blev det konstigt. Isabella och nils är ett sdant par som alltid ska hålla ihop, ett perfekt par som ger andra par tro om kärleken.

Jag vet inte om någon förstår vad jag pratar om, eller om ni bara ser det som svammel, men jag menar det.

Andra nedgången idag för bloggvärlden var Paow & Hugo. Det har kommit ut att Paulina var otrogen mot Hugo & att det släpptes som en bomb gjorde det inte bättre. Visst, rykten har gått men Paulina har nekat dem. Nu vet vi att det var sant & de har som minst tagit en paus från varandra.

Sjukt tråkigt för alla fyra. Sjukt tråkigt även för alla som trodde på dem och att det skulle hålla för alltid.

I guess that's life.

We'll see what happens.

To be continued.

Jag blir så trött på mig själv. Jag blir irriterad på att det går bra för andra, jag hoppas t o m att de ska misslyckas, ibland tror jag det är något allvarligt fel här..

Svår avundsjuka är vad det är, bara för att jag inte tar tag i mitt liv. Egentligen är det inget som stoppar mig heller, bara min egen feghet. Jag är fortfarande rädd att ge mig ut i verkliga livet, skaffa ett eget liv, flytta.

Jag vet inte om jag är redo att ta tag i det än heller. Jag vet inte om jag orkar med motgångar när jag triva rätt bra som det är nu. Egentligen vill jag bara ner till Göteborg och jobba & leva i sveriges bästa stad. Men vad ska jag göra där? Starta karriär på mcdonalds? tror inte det va..

Men om någon där ute vet ett fint ledigt jobb i Göteborg kan ni väl hojta till.

Nu ska jag dränka mig i mina sorger ett tag till. Och tänka över varför jag måste vara avundsjuk istället för att vara glad över att vänner kommer framåt... suck