Nu börjar det, nu är det på riktigt. Och jag vill egentligen inte tänka på det, jag vill verkligen inte. Jag förstår inte än, jag har inte insett vad som egentligen händer. Jag vet inte om det är bäst att inte förstå tills det verkligen händer, eller om jag borde börja inse det nu, för att ha tid att smälta det.

En minut att skriva texten, längre än så vill jag inte tänka. En annan gång. Jag skjuter fram det.

 

Sandra

29 augusti 2010 13:57

Du får ju säga vad det handlar om när du skriver sån laddad text som gör att man blir nyfiken. Om det inte är för privat :). Lät som om det var lite ironiskt. Hoppas det går bra i alla fall!

http://scenbloggen.com/sandramagnusson

musikego

29 augusti 2010 14:45

det kommer förklaring längre fram, vill inte skriva ut det än bara:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...