Direktlänk till inlägg 15 augusti 2010
Nu kommer jag snacka musik igen, men det finns inget stopp. Jag kan bara inte låta bli att berätta om hur bra det är, hur bra jag har haft det.
Det var i alla fall igår, en biltur ner till göteborg och way out west. Ännu en festival, och så fint det. Bra biltur med otroligt blandad musik, allt från håkan (såklart), till gammal hederlig svensk rap & hiphop(?). Mycket fartkameror på väg ner till götet förresten, någon mer som lagt märke till det? Framme i Göteborg var vi hur som helst cirka tre timmar senare och till en början ingen aning om vart i göteborg vi hamnat. Leta parkeringshus och växla pengar för att de inte vill ta våra kort. Yra runt i en del av stan jag inte känner till och försöker hitta slottskogen och festivalområdet.
Tillslut är vi framme, byter biljetter mot band och går in i leran. För det va rätt kladdigt, precis som det ska va på festival. Hittar rätt scen, köper mat, kollar på Anna Ternheim, där underhållande nog sångaren i Broder Daniel kommer in i sista låten och kör en duett med Anna, självklart är det Shoreline. Rätt kul för den BDgalna tjejen vi såg efter konserten, hon typ dog rätt hårt tror jag. Grina som aldrig förr. Men jag förstår henne, det skulle jag också gjort om det var kent det gällde.
Sen blev det en tur in till stan, café och fördriva lite tid. Tillbaka till området och vänta på Håkan.
Själva spelningen vet jag inte vad jag ska säga om. Underbart, hela publiken var med från början till slut. vi jobbade oss framåt och hamnade nästan vid staketet. Fint, nära och bra. Slängdes fram och tillbaka, hoppade och dansade konstant. En tår här och där och Håkan var på topp. Allt var perfekt. Underbart. Det är som det är, det finns inga ord. Känslan går inte att beskriva, den måste upplevas. Sista låten var special, en låt Håkan skrivit i våras. Handlade om de tio åren som gått sen första skivan. Enda gången han skulle spela den sa han, och det var så fint. Håkan är så fin. Bättre avslutning finns bara inte. Kärlek
Efter Håkan var det meningen att vi skulle se Lykke Li, men ingen av oss var så värst taggade på det. Håkan fick avsluta vår kväll, vi ville inte tappa den känslan. Och tur var väl det, för känslan är kvar än och jag älskar det.
En oförglömlig dag i Göteborg var det hur som helst.
Bil hem igen, trötta och slitna men otroligt levande. Det är vid såna här tillfällen man verkligen känner att man lever, det är lycka på så hög nivå. Det är obeskrivligt.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|