Direktlänk till inlägg 3 augusti 2010
Plötsligt är klockan mittinatten. Bara sådär försvinner tiden fortare än jag kan blinka. Vad händer med världen när jag vänder ryggen till, när jag inte hänger med, när mina tankar är på annat håll. Ibland bara försvinner man in i en annan värld, jag gör det. I skrivandet, i bilder, eller bara i ett bra tvprogram. Tiden går utan att jag märker det. Jag märker inte att jag blir trött, jag märker inte om jag är hungrig. Jag bara är, utan behov, utan någonting.
Det är skönt att försvinna ibland, att sluta tänka, sluta bry sig om problem man har eller problem man kommer få. Min egna värld, min bubbla. Där jag slipper tänka. Som nu, en text där jag knappt vet vad det står. Fast jag precis skrivit den. Konstigt men sant.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|