Direktlänk till inlägg 19 juni 2010
Jag trodde inte jag skulle bli påverkad alls av bröllopet, jag var säker på att det inte var någonting för mig, att det skulle vara helt ointressant. Därför blev jag något överraskad när jag ändå bestämde mig för att se spektaklet och ännu mer när jag kände tårarna rinna nerför kinderna. Det var så vackert! det var så fängslande. Jag är glad att jag bestämde mig för att se det, historiskt, magiskt och underbart vackert, ingenting man glömmer i första taget.
Jag blir till och med glad när de pratar om hur allt är specialgjort för dagen, klart de ska ha det bästa! tidigare var mina tankar mer på kostnader och hur mycket annat man hade kunnat gjort med pengarna. Men nu, vem bryr sig? Det är ju kungligt bröllop för tusan!
Åh, så vackert :')
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|