För en vecka sen tog jag studenten. För en vecka sen var jag på champangefrukost, för en vecka sen sprang jag ut, åkte jag flak, sjöng, skrek och visslade jag med min klass. För en vecka sen hade jag en helt otrolig dag.

Det sjukaste är att jag redan saknar det, även fast det är sommar så saknar jag tryggheten med en klass, tryggheten med skolan, att alltid veta vad man ska göra. Att alltid ha någonting att göra. Jag tänkte tillbaka på de tre senaste åren häromdan och det har verkligen varit bra år. Glada år, lyckliga år, sjuka år, lite ledsna år. Men underbara. Jag kommer sakna klassen, min klass Mp3b. Jag kommer sakna mediekorridoren och lärarna, jag kommer sakna maccisarna och alla människor runt omkring som man alltid hade någonting gemensamt med.

Det är konstigt och dumt att man alltid ska komma på hur bra saker är efteråt, när man inte längre har dem. Det är så onödigt att man inte kan se hur menigsfullt det är och hur bra man har det när man är där, man måste vänta till efteråt för att riktigt se innebörden.

Jag kommer sakna min gymnasietid, absolut. Men jag ska se framåt, jag är fri nu, jag kan göra vad fan jag vill. Jag har jobb, och jag har tid. Jag har möjligheter, jag måste bara ta tag i mitt liv och använda dem.

Jag tog studenten för en vecka sen, jag hade den bästa dagen i mitt liv. Jag kan se tillbaka på min skoltid och vara nöjd, och jävligt lycklig, för nu är jag fri.