Jag tycker att jag oftast är ganska så positiv av mig, i alla fall med mina vänner. En annan sak är det hemma,. jag trivs bäst när jag är ensam hemma, när jag kan göra vad jag vill, när ingen stör, tjatar eller skriker av ingen anledning.

Jag märker allt mer att jag blir sur, grinig och på dåligt humör med min familj runt om mig. Ibland går det hur bra som helst, ibland går det inte alls. Oftast går det inte alls. Jag förstår inte varför, jag blir bara på dåligt humör när jag kommer i närheten av dem,. egentligen utan någon speciell anledning Det känns jättedumt. Men jag kan inte hjälpa det.

Jag håller mig oftast på mitt rum för att jag inte orkar med något annat, jag orkar inte störa mig på allt utanför, jag orkar inte ta tag i någonting. Det är enklast så. Egentligen vill jag bara ha en bra, fungerande familj. Men jag vet inte hur man gör för att bygga upp något sånt från grund och botten. Jag tycker inte att det är mitt ansvar heller, jag vill bara att det ska vara bra,. typ nu.

jag förstår inte

 

Sofie

14 maj 2010 22:43

Det krävs ett jävla arbete att ändra en familjs beteende. Vi går på familj samtal och har gjort det en lång tid nu. Men vi faller lätt ner i gamla vanor. För vi glömmer bort att kommunicera här hemma. Vi är duktiga på mötena, men riktigt kassa här hemma.
Jag tror mig förstå känslan, åtminstone som du beskriver den. Men jag förstår inte jag heller.

http://sofiiejohansson.blogg.se

 

Emma

17 maj 2010 20:50

Jag ville bara titta in och säga att du skriver jätte bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...