Jag tycker att jag oftast är ganska så positiv av mig, i alla fall med mina vänner. En annan sak är det hemma,. jag trivs bäst när jag är ensam hemma, när jag kan göra vad jag vill, när ingen stör, tjatar eller skriker av ingen anledning.

Jag märker allt mer att jag blir sur, grinig och på dåligt humör med min familj runt om mig. Ibland går det hur bra som helst, ibland går det inte alls. Oftast går det inte alls. Jag förstår inte varför, jag blir bara på dåligt humör när jag kommer i närheten av dem,. egentligen utan någon speciell anledning Det känns jättedumt. Men jag kan inte hjälpa det.

Jag håller mig oftast på mitt rum för att jag inte orkar med något annat, jag orkar inte störa mig på allt utanför, jag orkar inte ta tag i någonting. Det är enklast så. Egentligen vill jag bara ha en bra, fungerande familj. Men jag vet inte hur man gör för att bygga upp något sånt från grund och botten. Jag tycker inte att det är mitt ansvar heller, jag vill bara att det ska vara bra,. typ nu.

jag förstår inte

Nu är det där där med tid igen, jag hänger inte med. Allt går alldeles för fort, det är för mycket att göra, att tänka på,. för mycket som händer som jag inte hinner med att förstå.

Tiden försvinner lika fort varje dag. Jag hinner inte med

Jag orkar inte hinna med.