Det är underbart väder idag. Solen steker och har gjort det sen jag vaknade imorse. Ändå kan jag inte släppa ångesten, alla måsten och stressen över allt som ska hinnas med.

Idag är sista dagen på lovet och det innebär nog alltid lite ångest, men jag orkar inte. Jag vill bara ha kvar värmen och kunna steka hela dagarna. Göra lite som jag vill, men det funkar inte nu. Skola, jobb, och allmän stress tar över mina drömmar. Inte okej. Jag vill att studenten ska vara här, samtdigt som jag vill stanna här och nu föralltid. Jag vill inte bli arbetslös, samtidigt som jag vill ha sommar och njuta av värme och frihet. Jag vill inte växa upp, samtidigt som jag vill bli äldre och göra precis som jag vill. Skaffa mig ett bra liv. Det är mycket tankar åt olika håll, jag vet inte vart jag ska ta vägen?

Hela dagen idag har jag försökt peppa mig själv och se allt från den ljusa sidan, men det går inte riktigt som jag tänkt mig. Jag håller de tankarna för en timme eller så, sen kommer ångesten tillbaka. Ångesten, stressen och allt annat som trängs i mitt huvud.

Plus detta kommer tankar fram som jag inte vill ha. Tankar som jag försökt tränga undan, för att jag vet att det bara blir fel om jag släpper fram dem.

Och ännu en stressfaktor. Något som jag tänk på länge, något som borde få ett helt eget inlägg men som jag inte orkar med just nu och jag vill bara få ur mig det. Ett sms som legat i min utkorg ett bra tag nu men som jag inte vet om jag vågar, vill eller ska skicka. Jag vet inte alls vad jag ska göra, jag tror jag vet vad jag vill men jag är inte hundra. Jag vet inte alls om du vill, och allt kanske bara blir ännu värre? Jag vet inte vad jag gör.

Det är för mycket nu, trots att det precis varit lov behöver jag ett till. Jag behöver komma bort, jag orkar inte med allting. Jag behöver andas.

Men det lär inte bli så mycket med det nu, istället får jag ta ett djupt andetag och försöka ta mig igenom allting, steg för steg. En sak i taget nu, så kanske det går. Jag kör på det. Håll tummarna för att jag inte kraschar nu, jag ska klara allt, så mycket är det ändå inte. Puh

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...