Direktlänk till inlägg 27 januari 2010
Måste bara påpeka hur rätt jag hade när jag sa att lyckan snart skulle ta slut. Man får inte vara glad för länge, snart tar den andra sidan tag i en och en mörkare period börjar. Ibland vet man inte alls varför, det bara kommer och förstör när saker är som bäst. Ibland vet man precis varför, liksom jag gör den här gången, och saker börjar sakta men säkert gå åt helt fel håll. Men det är nästan bättre att inte veta, det brukar inte vara så länge då, och hoppet brukar finnas kvar. Nu när jag vet är det inte mycket att hoppas på. Det är bara väldigt tråkigt.
Jag önskar det inte var såhär.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||
|