Direktlänk till inlägg 24 januari 2010
Jag sa att det kunde vara skönt att vara deppig ibland, att få ut sånt som man inte visste fanns. Och det kan det vara, det kan vara väldigt skönt - när man väljer det själv. Inte som nu, när humöret sänks av sig självt och jag inte vill känna så. Jag vill att allt ska vara bra, jag vill förstå, jag vill så mycket som bara inte går. Tydligen.
"Det funkar inte"
Tre ord jag hatar. I vilket sammanhang de än kommer, jag är för envis för att låta det vara så. Och jag vill inte höra de igen. Jag förstår inte vad som är så sjukt svårt. Jag förstår mig inte på dig, och jag vet inte heller om jag någonsin kommer göra det, jag vill bara att det ska funka.
Jag vill bara strunta i alla fula regler, i allt som man "inte ska". Jag vill göra saker och ting på mitt sätt. Sluta spela spel och bara säga det jag vill, få svar och så är det bra. Tyvärr är det inte så enkelt, för om en spelar spel tvingas resten in i det. Så jag har på ett sätt inget val... Det var ju tråkigt.
Och jag är rädd att om jag inte följer reglerna förstör jag hela grejen. Jag förstår inte hur jag orkar. Varför ska jag vika mig?
Nu är det ändring. Inga jävla regler.
Sådetså
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||
|