Mina drömmar blir bara jobbigare och jobbigare. Mardrömmar som känns så verkliga att jag nästan kan ta på känslan.

Saker jag inte vill se, inte vill tro på händer mitt framför mig. Och självklart vet jag att det bara är en dröm, nu när jag vaknat. Men just då är det så verkligt. Och även fast jag vet det så är det jobbigt, så tänker jag på det mer och mer.

Jag vill bara kunna känna mig säker, slippa oron och alla dumma tankar som jag inte vill tänka. Men hur ska jag komma undan? jag har inte kontrollen, jag bara flyter med, går efter någon annans regler. Jag vågar inget annat, jag är rädd att jag förstör. Därför låter jag det vara som det är. Jag är feg

Sitter med sex stycken kentbiljetter framför mig. Tre av dessa är mina och kommer upplevas i februari och mars. Sen tillkommer minst en till sommaren på arvikafestivalen. Kan bli på fler, det återstår att se.

Härligt är det i alla fall, att veta exakt när och var nästa konsert är.

Något att längta till, det gillas

kommer bli bäst.

:*