Det finns så många olika typer av människor här i världen, det är något jag lär mig mer och mer om. Svåra människor, komplicerade, människor jag inte riktigt förstår mig på. Människor jag har en bild av och andra en annan.

Ibland förstår jag bara inte hur vissa fungerar. Man får höra en sak, sen en annan. Det är svårt att placera och få en bild av de här personerna. Jag förstår inte.

Jag blir besviken på mig själv som låter mig tro. Som lämnar ut utan att tänka. Som försöker när jag vet att det inte är någon idé.

Jag blir arg på andra, som inte tänker. Som inte ger utan bara tar. På honom som säger så mycket mer än han menar. På henne som säger en sak men menar en helt annan. På de som inte ser, inte lyssnar.

På dem som talar i gåtor. Som inte ger varann raka svar. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Då stänger jag själen, klämmer ihjäl den
-hittar en himmelsk drog.

 

_

25 januari 2010 17:17

"På dem som talar i gåtor." bloggen är också en riktig gåttalare...

 

Malinda

25 januari 2010 22:11

Jo jag skriver i gåtor för att jag inte vill lägga ut allting. Men irl är det en annan sak.

 

_

25 januari 2010 22:30

Kan vara precis samma sak irl.

 

Malinda

26 januari 2010 23:38

Vad jag menar är att jag inte "talar i gåtor" irl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...