Funderar på vad som är fel, för något måste det vara. Alltid något som är fel, och visst hade jag rätt med lyckan, den tar slut. Inte helt och hållet kanske, och inte för alltid, men den byts ut med jämna mellanrum och lämnar plats för andra känslor. Såna jag inte vill ha.

Varför kan jag inte förstå, varför kan du inte låta mig förstå. Jag vill verkligen förstå.

Det är bara konstigt, mycket är bara konstigt nu.

Det finns så många olika typer av människor här i världen, det är något jag lär mig mer och mer om. Svåra människor, komplicerade, människor jag inte riktigt förstår mig på. Människor jag har en bild av och andra en annan.

Ibland förstår jag bara inte hur vissa fungerar. Man får höra en sak, sen en annan. Det är svårt att placera och få en bild av de här personerna. Jag förstår inte.

Jag blir besviken på mig själv som låter mig tro. Som lämnar ut utan att tänka. Som försöker när jag vet att det inte är någon idé.

Jag blir arg på andra, som inte tänker. Som inte ger utan bara tar. På honom som säger så mycket mer än han menar. På henne som säger en sak men menar en helt annan. På de som inte ser, inte lyssnar.

På dem som talar i gåtor. Som inte ger varann raka svar. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Då stänger jag själen, klämmer ihjäl den
-hittar en himmelsk drog.