Direktlänk till inlägg 20 januari 2010
Jag står än en gång ute på balkongen och lyssnar på tystnaden, inatt tillsammans med radion. Tanken slår mig att det nog aldrig har kommit ett tåg medans jag stått där, allt har bara varit tyst, tyst och stillsamt. Jag tänker på hur de skulle vara om det kom ett tåg, att jag skulle skriva om det här, berätta att det skulle bryta tystnaden. Men att det inte skulle göra någonting för det blir nog ännu tystare eftråt när det dragit förbi, tystnaden skulle bli mer påtaglig.
Och komiskt nog kommer det tåg precis då, såklart. Och jag hade rätt, det blev tystare efteråt. Med undantag från mitt skratt, jag kunde inte hålla mig, det var ju så komiskt.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||
|