Hur jag än försöker, hur mycket eller lite jag än tänker finns den alltid där. Jag kan inte stänga av, jag kan inte släppa taget längre. Jag kan inte ha kontroll. Och det känns.

Det känns för mycket, på fel sätt. Jag är kräsen, jag vill ha något som känns men jag vill ha det på rätt sätt, på mitt sätt.

Små ord som egentligen inte behöver göra någon som helst skillnad får mig att skaka av rädsla. Jag gör mig beredd på det värsta varje gång, men det fungerar inte längre. Jag kan inte vara beredd, det har gått för långt, igen.

Det är en jobbig oro, känslorna styr mig och inte tvärtom. Jag vill kunna styra, jag vill ha kontrollen. Men jag vet inte om jag kan, jag vet inte hur jag får tillbaka den.

Jag vet inte hur det funkar.