Det här med julklappar är inte alltid så lätt.

Tänkte mest säga det.

Och att jag nästan svimmade på mitticity idag, inte så lätt det heller.

nej, nu ska jag julmysa med julmusik och tända ljus.
Sådetså

:*

Ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det.

Än en gång använder jag mig av Markus Krunegårds ord, bara för att det är så sant. Vare sig jag har gjort rätt eller fel, tagit ett beslut, får jag leva med det. Hur det än blir, hur mitt liv ser ut om en vecka, en månad, ett år så får jag leva med det. Och det klarar jag.

Jag har klarat mig en gång, jag kan göra det igen. Och igen, och igen, och igen. Om jag måste, för jag vet vad jag vill, som sagt. Även om det inte blir lätt så vet jag vart jag ska. Jag vet hur jag vill att mitt liv ska bli, och det ska jag kämpa för. Sådetså.

Det känns bra nu.

Jag är fast igen. Fanfanfanfanfan. Det här är inte bra på något sätt. Jag förstår inte hur jag kan låta mig dras med en gång till när jag vet hur det slutar. Jag vet att det aldrig blir så som jag vill, jag vet att det kommer sluta i katastrof för min del. Jag förstår inte hur jag kan göra så mot mig själv, igen.

Jag sätter mig i en sits jag inte kan kontrollera, jag sitter i ett plan utan kapten och jag kan inte göra någonting åt det.

Paniken drar sakta över mig när jag tänker på konsekvenserna av mina val. Jag vill, jag vet att jag så gärna vill. Men jag kan inte styra allt. Jag kan inte göra någonting alls just nu, jag känner mig hjälplös.

Jag önskar bara jag kunde styra någonting, en liten del, mig själv t.ex., det är väl inte för mycket begärt?

Natten är här igen. Och jag förstår inte vad som flygit i mig idag.

Natten till idag blev det knappt fyra timmars sömn, jag har inte sovit något på dagen och jag känner mig inte alls trött nu. Jag har inte heller varit sur eller grinig, inte alls faktiskt. Vilket jag alltid annars blir när jag sovit för lite. Samma sak gäller huvudvärken, den brukar också smyga sig på när sömnbrist råder, men jag har klarat mig idag. Jag förstår inte vad det är med mig, men jag gillar det, helt klart tummen upp.

Dessutom har jag hunnit med en himla massa bra grejer. Galopperat över en snötäckt äng, bakat julgodis och lussekatter, plockat ner kartonger från vinden och pyntat huset med tomtar. Ambitiöst skulle jag vilja säga!

Nu ska jag ta vara på natten så länge jag orkar, sen sova och njuta av att inte vakna förrens vid lunch imorgon. Det är ju ändå lov

:*

En person som en gång gjort en lycklig och fått en att må bra, kan förändras. Situationen kan förändras och kanske blir resultatet det motsatta.

Att jag inte tänkt på det tidigare. Att jag inte förstått att jag faktiskt klarar mig, jag behöver inte anstränga mig för någonting jag inte vill.

Det enda jag vill be om är ärlighet. Jag vet att jag vänder världen emot mig, men då står jag för det också.

Ärlighet kan vara hårt, men jag tar hellre det än att gå ovetande.

Jag faller, så låt mig landa mjukt.

Jag är på väg ner i fällan igen. Jag vet om det, ändå gör jag ingenting åt det. Jag vill dit, men jag vill inte se det som en fälla. Jag vill att det ska bli bra, om det ens är möjligt. Eller, vill jag dit?

Ju mer jag tänker ju mer förvirrad blir jag. Jag har sagt att jag inte längre går med på att spela spel, eller att jag själv inte gör det. Men ibland går det inte att undvika.

Jag vet inte vart jag själv står, jag vet inte vart någon annan står och jag vet verkligen inte hur det blir. Men ibland måste man bara lita på tiden, lita på de val man gör. Och jag har redan gjort mitt, jag gjorde det för längesen.

Det är förrvirrande, men jag förstår i alla fall vad jag menar. Och jag vet vad jag vill, jag vet bara inte vad som blir bäst.

Ibland är det väldigt bra att tro på ödet, och låta tiden visa vägen.
Vi säger så, det blir bra.

:*

Än en gång är det natt. Och än en gång skriver jag, på natten. Som man egentligen ska ha till att sova, men det är inte riktigt jag. Nattuggla

Sällskapet är fint också, musikhjälpen i p3. Ljusen är tända, och mysstämningen är på topp. Egentligen är jag nog rätt trött, har hållt igång rätt bra de sista dagarna innan lovet nu, men det känns inte. Inte nu, på natten, min natt. Det kommer kännas imorgon, men det tar vi då. Låter bra

Jag trivs med livet nu. Natten, ljusen, musiken och allt därtill som finns i nuet. Galopp i snön, mys, jul, berlin, nyår, och allt jag längtar till. Jag trivs mer än jag själv vet. Nu vet jag lite bättre i alla fall

Det är bra nu, väldigt bra.

kärlek

Egentligen vet jag vad som är bäst, både för mig och för alla andra antar jag. Men det är inte alltid så enkelt, allt är inte alltid svart eller vitt.

Det bäste vore att glömma och gå vidare, men kan jag det? och ännu viktigare - vill jag det?

Nej, det vet jag att jag inte vill, inte nu. Jag vet vad som antagligen blir bäst i längden, det har jag lärt mig på vägen hit, men som jag också lärt mig kommer inte alltid hjärtat och hjärnan överens.

Ska jag lita på filmerna och sagorna där allt blir bra bara man följer sitt hjärta, eller borde jag vakna och se verkligheten och sanningen i vitögat?

Det är inte svårt att se vad som vore bäst, det svåra är att välja bort det jag vet att jag vill välja.

Dum som jag är litar jag på ödet och låter det bestämma.
Så den som lever får se, som man så fint brukar säga.

:*