Direktlänk till inlägg 29 december 2009
De senaste dagarna har jag spenderat mycket tid runt folk. Vare sig jag varit hemma eller någon annanstans har jag alltid haft sällskap. Bara korta stunder har varit på egen hand. Nu är jag ensam. Och jag har varit det sen jag klev innanför dörren för cirka fyra timmar sen. Fyra timmar är ingen tid alls egentligen, det är inte ens en arbetsdag.
Ändå känner jag mig väldigt ensam, väldigt sårbar. Jag orkar inte göra något vettigt på egen hand och nu är det nog lite sent att hitta på något med någon annan också. Men problemet är inte min rastlöshet, problemet är min ensamhet. Det är inte den bekväma ensamheten, den tid man ibland behöver med sig själv. Det är mer en påtvingad ensamhet, en obekväm ensamhet.
Jag antar att det var alldeles för längesen jag var ensam, så längesen att jag glömt hur jag gör det till min fördel. Jag behöver mer tid för mig själv, tydligen. Och bara av att inse det kan jag ärligt säga att det känns bättre. Jag är redan mer bekväm i situationen, och bättre ska det bli.
Nu ska jag göra det bästa av tiden, och ta vara på min egentid.
Sådetså
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 | 30 |
31 |
||||||
|