Varje år väntar miljontals människor på den här dagen, i synnerhet barn. Även jag har varit en av dem som delar den olidliga väntan på kalle anka, tomten och julklapparna. Men när man sedan växer upp försvinner den där längtan lite mer för varje år som går, man försöker få tillbaka pirret i magen och de starka känslorna, men det funkar inte. Man får inse att man inte är ett barn längre.

Jag saknar det. Jag saknar julen som var när jag var liten, en önskelista med över hundra saker och en överklädd julgran med massor av paket under. Klart jag saknar det. Men jag lär mig att gå vidare, jag lär mig att uppskatta den julen som är nu. Istället för att skriva en galet lång önskelista blir det nu eget julbak och shopping.

Jag lär mig att julen förändras med åren, jag förändras. Men bara för att känslorna inte är lika starka längre, och bara för att önskelistan kanske är några saker fattigare så betyder det inte att julen försvinner.

Den finns kvar, och den firas fortfarande med kalle anka, julklappar och julmat.

Några ändringar har det blivit men julen finns här. Och den kommer firas med nära och kära som varje år. Det uppskattas. Även om känslan i år kommer vara svår att hitta så firas julen med kärlek. Det kommer den alltid att göra.

God Jul allihop.

Hoppas er dag blir underbar

:*

 

Linda

17 januari 2010 18:33

jag håller me dig där, känndes inte alls som julafton,de är nog för man blivit äldre.
trodde nästan jag skulle längta efter de men de va inte nåt speciellt som förra åren. åldern gör mkt^^

http://Lindismalmis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...