Det finns en hel del jag ångrar i mitt liv. Vissa saker mer än andra, och ibland måste man gå tillbaka och tänka på det man ångrar. Ibland måste man se vart det gick fel och hur man kunde gjort istället. För att lära oss av fel vi gjort och saker vi ångrar att vi gjort eller inte gjort behöver vi analysera det vi gjort.

Det finns saker jag vill ta tillbaka. Det finns ögonblick, i värsta fall veckor jag önskar jag kunde radera. Tid som inte hade något positivt med sig utan bara drog ner mig i depression.

Nu är ett sånt där tillfälle när jag tänker på vad som hänt, vad jag gjort och vad andra gjort. Jag analyserar och tänker på vad jag ska göra annorlunda i framtiden. Men jag kommer ingen vart. Jag har tänkt över samma sak så många gånger, jag kommer fram till ett svar som är relativt simpelt men sen kommer jag inte längre. Kanske behöver jag inte nå längre, kanske är det ett tecken på att jag är på väg att överanalysera situationen.

Det är en balansgång, en svår balansgång på en smal tråd. Man behöver analysera för att veta vart man ska, men går det för långt gräver man ner sig och förlorar mer än man får tillbaka.

Ibland måste vi helt enkelt vända blicken upp, se vägen framför oss och lägga problemen som varit åt sidan.

Det är vad jag tänker försöka med.

"Vi är inte mer än människor"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...