Det finns vissa saker som får oss att börja tänka, att riktigt gå igenom en tanke om och om igen. Det kan vara en sak, någonting vi ser, en låttext, en känsla eller en mening. För mig var det något någon sa. Det fick mig att tänka på tiden; vårt förflutna, vår framtid och vårt nu. Alltid finns det något som tränger sig fram. Vi lever med det hela tiden, jämt och ständigt även fast vi inte alltid ängnar det så mycket tid.

Själv älskar jag att leva på minnen. Fina och bra minnen som gör mig lycklig, men även sämre minnen som jag antingen lärt mig något av eller bara tycker om att tänka på för att det leder till något bra. Ibland handlar det också om sämre minnen som bara känns bra att tänka på, även om det gör mig ledsen för stunden. För jag vet att det är minnen, det är sånt som varit, och det är sånt jag ska försöka undvika att uppleva igen - om det går.

Jag har nyss hört att man inte ska leva på minnen som ung. Jag minns inte vart jag läste eller hörde det, men så var det i alla fall. Minnen kan man leva på som gammal och rynkig. När man inte längre har någonting att se fram emot, då kan man leva på minnena. Jag håller inte med. Jag tycker om att tänka på minnen, och jag tror att det är bra för det är något man ska vårda, kunna gå tillbaka till och helt enkelt minnas.

Just nu minns jag, jag minns musik, låtar som betyder och betytt något genom åren. Jag minns känslor, promenader, vänner och pojkvänner. Och det är inte bara bra minnen, men det är minnen. Och jag vill inte glömma, därför tänker jag.

Jag minns.

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...