Direktlänk till inlägg 18 november 2009
Det var längesen jag blev känslosam till en tvserie. Eller, jag känner med karaktärerna, men det var längesen det syntes på mig, utanpå. Ikväll blev jag det i alla fall, till den bästa serien i hela världen; Grey's anatomy. Underbara, älskade serie, så galet bra. Tårarna bara rann de sista tio minuterna. Det är ingen idé att försöka hålla in.
Förr minns jag att det var så här nästan varje Onsdag, jag antar att det inte slutat på så vis att det lockat fram såna känslor hos mig på ett tag. Eller så har jag missat något, och det tror jag minsan inte.
Från en värld till en annan, nu blir det läsning för hela slanten.
Godnatt
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|