Direktlänk till inlägg 18 november 2009
De senaste dagarna har jag haft mycket egentid. Jag har läst ofantligt mycket, lyssnat på musik från morgon till kväll och bara varit. Jag älskar såna dagar, när jag bara får vara. Det är inte bara skönt, de behövs också. Speciellt nu, jag behöver dem, jag behöver kliva in i min egna lilla värld, min egna bubbla och filosofera lite med mig själv.
Egentid är någonting alla behöver, och vi måste ta vara på den. Mysa ner oss i sällskap med oss själva, ta vara på oss, unna oss. För det är nyttigt. Vissa kallar det egoism, att inte tänka på vänner, familj etc. Men jag säger inte att man ska ha egentid hela tiden. Utan någon gång ibland. Och någon gång ibland får man vara egoistisk. Jag tror att det är nyttigt, för som jag fått lära mig så är relationen till sig själv den absolut viktigaste och svåraste relationen man har.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|