Direktlänk till inlägg 10 oktober 2009
Jag sitter som jag gör vilken tid som helst på dygnet - i sängen med datorn i knät - men det någonting annorlunda. Kanske är det det faktum att det är tomt i övriga huset, att ingenting annat än det jag vill ska höras, hörs. Eller så är det för att p3 spelar sin typiska "natt-musik", som får mig i det där riktiga natt-moodet. Kanske kan det vara både och. Men jag tror nog ändå på en tredje anledning. Jag tror att när nattens timmar närmar sig, när mörkret smyger sig på, kommer det en stämning med detta, en känsla som får mig att känna nattens närvaro.
Och även fast det känns lite småläskigt att sitta själv i ett helt hus, gillar jag det. Jag skrämmer upp mig själv på ett sätt som jag inte helt gillar men som jag ändå accepterar. Det var längesen jag var lika tillfreds med mig omgivning som jag är nu.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | |||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|