Jag vill inte tänka på morgondagen. Jag orkar inte, ångest, panik.
Blir inte bättre av att man behöver sova, men verkligen inte kan heller.

Samtidigt som allt känns jobbigt vet jag att jag behöver hålla mig lugn. Ingen panik, inga tårar.

Jag ska samla mig, vara bra. Duktig.

Ses imorgon vänner.

:*

Ensamhet kan vara skönt. Egentid är någonting alla behöver, vissa mer än andra.

Men inte i överflöd, inte jag.

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen